Ikväll känner jag mig väldigt ensam och deppig samtidigt som jag är väldigt glad för två av mina närmaste vänner. Det är faktiskt konstigt och svårt att hantera när ens känslor beter sig på ett sett som man inte själv kan bestämma över. Jag hade mycket hellre känt mig glad och pigg ikväll njutit av det jag fått reda på idag, jag hade mycket hellre haft en skön ta hand om mig själv kväll (johan är iväg med jobbet) och jag har värsta chansen att pyssla en massa men har inte lust. Jag sitter här i soffan och lär inte komma så mycket längre än så... Varför blir det så här ibland och sorgligt nog finns det ingen att ventilera med just ikväll, när man som mest behöver det. (Ja jag vet att jag får ringa, men vill inte störa din underbara kväll vännen...Tack iaf!!!)

Så är det någon som har några uppiggande ord att komma med får ni gärna skriva dem här..Eller tipsa om hur ni gör för att känna er bättre till mods när deppigheten trillar in.

Hoppas ni har en toppen kväll