.

Vackert skrivet! Otroligt vackert!

Som svar på din fråga inne hos mig om vad som kändes bäst för oss så vet jag inte riktigt... man har ju kvar korten och kan minnas vilka som visade sitt stöd, samtidigt så känns det ju alltid bra att få prata med någon som vill stötta... så kanske både ock som en helgardering...

Men det viktigaste tycker jag nog ändå är att man visar att man finns där långvarigt... man säger att människor brukar "försvinna" efter tre månader efter dödsfallet och att då tror människor att allt är klart och över känslomässigt, men det är nästan då det är som värst och den ökända "tremånaderssvackan" infaller... så kanske en kort då också eller samtal om ni inte hörs av dagligen...