Visst är det underbart

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras inne-håll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

 Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän

Händer inte så mycket i mitt liv just nu...Så jag fortsätter att roa mig med Photoshop, vilket är superkul..önskar att jag hade mer tid och kunskap...men det är lite roligt när man börjar komma på saker =) Hoppas det jag lärt mig de senaste dagarna sitter kvar till nästa gång jag har tid att jobba med Ps.

Idag har jag haft en sakna-älsklingen-extra-mycket-dag. Det är lite konstigt det där, han är hemma (ja inte just nu) alltså inte iväg på jobb och ändå har jag känt en sån där jätte längtan efter honom...När han sen är iväg, saknar jag honom naturligtvis, men inte på samma sätt som jag gjort idag. Dessa dagar kommer lite då och då och ibland är det faktiskt lite jobbigt. Särskillt när man är på jobbet och inte har en chans att ge honom en extra puss eller kram.

Älsklingen tidigare i höstas på 25års fest i Halmstad

Torsdagen va en otorligt jobbig dag. Jag insåg där under eftermiddagen, någon gång under begravningen...att jag stängt av. Jag hade inte en enda gång sedan jag fick beskedet tänkt på det, inte på just det faktum att Gunilla inte finns bland oss längre. Jag träffade henne inte speciellt ofta men hon var en del av släkten en del av familjen. Varför jag gjorde det just nu denna gången det vet jag inte. Det har inte hänt innan...Jag har varit en sådan som gråtit floder när något hemskt händer som alltid ser det värsta och som är bekymrad, men inte denna gången...

Men under torsdagen lossnade mycket och det är nog det som sedan har hängt i..Att jag kände mig totalt ur form på fredagen berodde nog på att det var en lång och jobbig dag på torsdagen. Ja för vem mår inte dåligt av att gå på begravning.

Begravningen var fin...prästen var så bra och det kändes som han hade känt Gunilla väl. Han var så pricksäker i sin predikan om henne och hennes liv. Kistan de valt eller som hon själv valt var riktigt häftig, den var i en starkt mörklila färg...Häftig!! Jag har varit på lite blandade begravningar, detta var en med jordsättning och av någon anledning tycker jag att det känns värre...Det är tyngre att ta farväl när någon redan är nedsänkt. Att gå fram till en kista inne i kyrkan och ta sitt farväl är inte lika tungt, varför jag känner så vet jag inte det är ju egentligen samma sak. Personen i fråga kommer inte tillbaka. 

Efter jordsättning så gick vi till ett gästgiveri där det bjöds på mat. Det var riktigt god mat och man fick en stund att prata med alla de man så sällan träffar. Det är tragiskt bara att man ska träffas under dessa omständigheter. Nästa gång får det bli något mer lättsamt. En kusin träff i stugan kanske hade varit något???

Mina kusiner och farbror, naturligtvis många andra oxå var så ledsna. Jonas torkade ögonen med jämna mellanrum hela tiden...Det är jobbigt att se andra må så dåligt och veta att man inte kan göra något åt det..Finns inget man kan göra mer än att visa att man finns där och vad gör det för nytta...Gunilla kommer ju inte tillbaka.

Jag har många gånger under torsdagen och efter det tänkt på hur det hade varit om det varit min mamma eller pappa. Hemska tanke. Jag har utvecklat en rädsla för att mina föräldrar ska gå bort. Ser olika senario framför mig där det händer något hämskt, men jag kan inte göra något, jag står helt hjälplös =( Jag hoppas denna känsla försvinner snart, kan ju inte gå runt och oroa mig för det, det blir ju ohållbart.

Det blir ett svamel inlägg men jag kände att jag behövde få ut mina jobbiga tankar, kanske jag kan ordna upp de lite och få dem att inte bli fullt så jobbigt

Buketten från oss

Det har varit en jobbig dag och jag har ingen lust för någonting. Känner mig allmänt nere och deppig. Så med andra ord det blir inte mycket till bloggande. Det var mycket som kom ifatt mig igår så jag pausar lite och tar det lugnt. Kommer för hoppningsvis må bättre i morgon.

Hoppas ni haft en bättre dag

kram

Gunilla
R.I.P
15/9-09

Inatt fick du somna in efter att ha kämpat i många år
Vi hoppades naturligtvis att du skulle bli bra
Att du skulle besegra allt och återkomma som en
vinnare

Jag tänker på er
Kusiner och farbror

Jag älskar min underbara sambo och fästman så otroligt mycket. Han är underbar på alla sätt och vis. Självklart har vi våra dispyter och självklart blir vi arga, ledsna och besvikna på varandra ibland. Det hör alla förhållande till så inget att fundera över... Den senaste veckan har jag dock varit extra bubblande kär, varför vet jag inte...Men det har liksom bubblat över i hela kroppen och inget har känts mer rätt än att vara med just min Johan...Har varit så där flummig och på extra mysigt humör...livet är UNDERBART tillsammans med den man ÄLSKAR.

Helt ofokuserat och luddigt inlägg det här men vill bara på något sett försöka förmedla vad jag känner för min underbara och älskade Johan

Här är Han min underbara

Nu har jag egnat halva kvällen till att prova kläder. Svarta kläder... I morgon ska vi på begravning i Halmstad. Johans ena morbror gick bort i början på semestern så nu är det dags. Det är inget roligt med begravningar...Detta blir min fjärdebegravning och det är den trejde där personen i fråga dött i förtid, vilket gör det hela mycket värre...

På någotvis var det inte lika hemskt när Farmor dog hon var gammal, hade levt ett långt, friskt och bra liv. Visst sista tiden vart hon sjuk, fast det gjorde iofs själva bortgången ännu mer befriande, då visste man han hon slapp lida mer...Men när det är barn/ungdomar/vuxna som dör i någon olycka el av sjukdom så känns det helt fel.

Jag har bara träffat Leif en gång, men han är en människa som man bara måste älska. En människa med sådan energi och glädje...Det kommer att bli en tung dag i morgon, med en väldans massa sorgna människor.

Hoppas du har kommit till en bra plats Leif

Uppdatering:

Det va en fin men otroligt jobbig begravning. Kameran fick inte följa med idag. Men när vi ätit och sagt hejdå till alla så gick vi tillbaka till kyrkan för att titta på alla blommor som stod uppställda på kyrkogården. Så finnt, en hel massa blommor var det, Tog lite kort med mobilkameran...

Här syns en del av blommorna


Detta hjärta var från barnen och barnbarnen, tycker det var sååå fint...


...och här är den "bukett" som var från oss, Johans föräldrar, Johan och Jag.